Montessoris pedagogik
Frihet att välja
Maria Montessori upptäckte
- att inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare
- att man bäst tar till vara barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara vägledande
- att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift
- att barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen.
Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess ville hon ändra förutsättningarna så att barn kan utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.
Montessorimaterial - en god hjälp i inlärningen...
För att kunna möta barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar. I en montessoriskola finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Konkret material, som tränar logiskt, matematiskt tänkande. Material som övar upp skrivförmåga, språkkänsla och grammatik. Men också saker, som låter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Montessoris idĂ© om inlärning handlar om att gĂĄ frĂĄn det konkreta till det abstrakta. Matematikmaterialet ger barn en taluppfattning och tydliga begrepp om räkneoperationer. När ett barn väl har förstĂĄtt ett moment, är det dags att lämna materialet och lösa uppgifter pĂĄ abstrakt väg.Â
Så gott som allt material fyller flera funktioner. Ofta arbetar små barn sensoriskt med det. Sedan använder äldre barn samma material för intellektuell förståelse.
De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se, att de lyckats med en uppgift.
... men också en god hjälp i uppfostran
Allt material är av god kvalitet, finns bara i ett exemplar och har sin särskilda plats i rummet. Den som använt ett material har ansvar för att det kommer på plats igen. Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta.
"Hjälp mig att hjälpa mig själv"
Detta är en tanke, som grundar sig på tesen att ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand.
I en montessorigrupp är lärarens uppgift inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera barnen och vara uppmärksam pĂĄ varje barns behov, att ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse.Â
Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar. Läraren visar också var kunskap finns att hämta och hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift.
All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.